Blir jag dubbeldebiterad för min sophantering?

För en månad sen (2010-10-04) skrev jag en fråga via mail till VMAB, det Västblekingska Miljöbolaget som sköter sophantering och återvinning. Anledningen var den information om nya insamlingsrutiner och återvinningskärl som skall införas. Det är helt nya kärl, 2 st, vari man sorterar i sammlagt 8 olika fraktioner. Jag kunde konstatera att 6 av dessa kan hänföras till det s.k. Producentansvaret, dvs det som vi när vi köper en vara redan betalar för. Nu skall dessa restprodukter/återvinningsmaterial insamlas hushållsnära, vilket jag anser vara helt i sin ordning och faktiskt är ett föredöme jämfört med de fula och svårhanterbara containrar som ofta ställs på parkeringsplatser mm och som man oftast tvingas köra bil till. Detta är värt en slant. Dock betalar idag Producenterna endast 40 % av "sin" kostnad och vältrar över ansvaret på konsumenterna som betalar 60 %. Dvs hushållen dubbeldebiteras, ofta genom avgifter från den ordinarie sophanteringen eller hyran, vare sig man bor i lägenhet eller villa, då Producenterna inte betalar för de åtgärder som fastighetsägare eller kommun vidtar för att ge sina kunder en enklare och främst närmare sortering inom fastigheten.
Alla bör nu observera att med en ökad grad av hushållsnära sortering, som jag är en stor vän av, ökar risken att hushållen debiteras stora kostnadsökningar då Producenterna oftast vägrar betala. I fallet med VMAB ökar taxorna med 100 % och jag ställde ett antal frågor för att kunna se hur mycket av återvinningsmaterialet som jag dubbeldebiteras för.
Jag har ännu INTE fått något svar trots att man i sina utskick och på sin hemsida ber oss maila in våra frågor.
Nedan mitt mail till VMAB

"Har fritidshus i Hällevik och undrar hur det nya insamlingssystemet kommer att påverka mig som endast har sommartömning?

Önskar redovisning av avgifterna och ev. ändrade regler.

Önskar också veta om producentansvaret tar sina kostnader för ”sitt” material. Om jag fattar rätt så innebär Maximiljö 1.5 kärl som hänförs till producentansvaret samt 0,5 kärl till restavfall samt matavfall som inte tillhör producentansvaret.

Hur har kostnaderna för konsumenterna beräknats med hänsyn till detta och vad är producenternas betalningsansvar?

Debiteras konsumenterna ytterligare en gång för det förpackningsmaterial som omfattas av producentansvaret, dvs subventionerar konsumenterna förpackningsindustrin genom de kommunala avgifterna? "


Om nu inte VMAB kan eller vill svara på dessa frågor är risken stor att alla deras kunder helt enkelt debiteras för hela den extra kostnad det innebär att sortera inte bara matavfall, som enl. lag numera skall sorteras särskilt men även alla de 6 fraktioner som Producenterna faktiskt ansvarar för. Här bör alla, var de än bor, vara observanta och inte bara klaga över de ökade taxorna men se till att kräva att vi konsumenter bara betalar för de kostnader vi faktiskt skall betala för. Det är nu många kommuner som ökar sopsorteringen och därmed ökar risken att Producenterna åter slipper ifrån sitt ansvar. Vi har ett system med "Pollutor pays" genom producentansvaret men om det inte fungerar även kostnadsmässigt så är det dags att ifrågasätta det. Lagstiftarens mening var INTE att konsumenterna skulle dubbeldebiteras!


Läs även andra bloggares åsikter om sophantering, avfall, miljö, återvinning, producentansvar




Intressant.se

Liten öppning från Skatteutskottet angående synen på elmarknaden

Under tisdagen behandlades de motioner som rör uttagsbeskattningen av vindkraftskooperativ i skatteutskottet och även om utfallet inte var vad branschen kanske hade hoppats ser jag en tydlig öppning i en relaterad, och egentligen långt viktigare, fråga – den gällande hur vi ser på prissättningen av el.

Centralt för diskussionen är vad som ska anses vara ett marknadspris på el. Det här är en fråga som blivit alltmer aktuell under den kalla vintern när priserna skjutit i höjden och många har fått klart för sig att elmarknaden kanske inte fungerar så väl som den borde. Den nyckfulla prisnivån gör den till synes enkla frågan ”vad kostar det att producera en kilowattimme el?” mycket komplicerad.

Med olika sätt att framställa el där kostnaderna för produktionen fördelar sig olika på fasta respektive löpande kostnader och där det finns många olika bränslen vars tillgång varierar oberoende av varandra är det orimligt att stelbent stå fast vid att spot-priset på den nordiska elbörsen alltid ska vara normgivande.

På den här punkten bekräftade skatteutskottet att det finns en problematik vid beräkningen av uttagsbeskattningen. Det blir svårt för den som äger andelar i ett vindkraftskooperativ att förutse vad kostnaden för skatten blir och hur den beräknas och man manade Skatteverket och Energimyndigheten att verka för ett förtydligande.

Utvecklingen så här långt är väl knappast att betrakta som ett stort genombrott men det är trots allt glädjande att se att det finns en ökande medvetenhet kring den här problematiken. Jag och många med mig kommer att fortsätta driva den här frågan och söka efter en lösning på hur vi ska få till stånd en vettig elmarknad som inte utgår ifrån att det bara finns några få traditionella sätt att producera el.

Mina motioner i frågan

Ändringar i reglerna för beskattning av grön småskalig elenergi
Nordpool och marknadspriset på el
Nya regler för försäljning av el från mindre produktion

Läs även andra bloggares åsikter om:

vindkraft, uttagsbeskattning, elmarknad, skatter, riksdagen

Intressant.se

Om elmarknad i Dagens Industri

Igår skrev jag och mina moderata kolleger i skatte- respektive näringsutskottet Lena Asplund och Björn Hamilton om vår syn på elmarknaden i Dagens Industri. Texten finns tyvärr inte på nätet men du kan läsa den nedan:

Det har aldrig tidigare funnits så många sätt att producera el som nu. Fossila energikällor som olja och kol dominerar fortfarande elproduktionen runt om i världen, med god konkurrens från kärnkraften och – för de länder som har förutsättningar för det – vattenkraften.

Men uppstickarna finns där. Och de behövs. Med ett ständigt ökande behov av energi för att tillgodose behoven hos en alltmer högteknologisk värld där den moderna civilisations bekvämligheter når allt fler behövs nya sätt att producera el, värme och drivmedel. Vindkraft och solkraft är exempel på att det finns sätt att utnyttja den förnybara energi som finns runt omkring oss utan att tära på jordens resurser och utan att riskera klimatet.

Men de nya teknikerna kräver också nya sätt att tänka kring mer jordnära frågor som prissättning och elmarknadsfrågor. Existerande prissättningsmodeller bygger på hur majoriteten av elenergin produceras idag. Man förutsätter stordrift med relativt låga fasta kostnader och relativt mycket högre rörliga kostnader för det bränsle som köps på en marknad där tillgången är begränsad.

För många av de nya teknikerna ser bilden helt annorlunda ut. Den fasta delen av det pris som elen kostar att producera är relativt sett mycket större medan själva bränslet i praktiken är gratis. Mängden solsken och vind må variera men de är båda exempel på resurser som aldrig sinar utan är just förnybara. Att jämföra exempelvis kolkraft och solkraft är som att jämföra äpplen och päron. Båda har förmågan att lysa upp våra hem men vägen dit ser väldigt annorlunda ut.

Trots dessa stora skillnader – och trots att kraven ökar på ett större inslag av förnybar energi – håller vi oss kvar vid gamla normer för hur elen ska produceras och vad den ska kosta. Den som är delägare i ett vindkraftskooperativ har sedan ett beslut från Skatteverket 2008 fått se priset stiga då mellanskillnaden mellan det egentliga priset för vindkraftselen och det som benämns ”marknadspriset” blivit föremål för uttagsbeskattning.

Det finns många goda anledningar till varför det inte är bra med särlagstiftning för att undanta vindkraften eller annan grön elframställning från gällande regler – oavsett vad övergripande miljömål säger – men den fråga som ändå kvarstår är på vilket sätt själva bedömningen sker. Vem bestämmer vad elen ska kosta? Ska den nordiska elbörsens spotpris, som i sin tur hänger samman med priset på kolkraft få vara normgivande för marknadspriset oavsett hur många olika marknader och produktionssätt för el som växer fram? Och vad händer när elpriserna skenar som vi sett under de senaste par veckorna?

Vi menar att det måste finnas en flexibilitet inför framväxten av en modernare och grönare elmarknad där nya sätt att producera el inte ses som avarter och undantag utan tillåts existera på sina egna premisser. I Sverige finns en stor öppenhet inför ny miljövänlig teknik och det krävs inga mirakel för att vi ska nå de miljömål vi satt upp. Men för att lyckas måste vi skapa förutsättningar för nya marknader att växa fram och inte sätta stopp för produktionsformer som inte passar in i gamla sätt att tänka.

Intressant.se

Fantastiskt att se E.ON gå i täten för konkurrens på fjärrvärmenäten!

Pressmeddelande 1/12 2009:

Riksdagsledamoten Staffan Appelros (m) från Malmö har länge jobbat för tredjepartsanslutning till fjärrvärmenäten och för hushållens rätt till skäliga priser på marknadsmässiga villkor. Därför var måndagens inlägg i Sydsvenska Dagbladet, signerat E.ON Värmes VD Karin Jarl-Månsson ett välkommet initiativ.

I sitt inlägg argumenterar Karin Jarl-Månsson för en avreglering fjärrvärmemarknaden på samma sätt som skett i exempelvis telenätet, för ökad effektivitet och för att bättre kunna möta behovet av klimatvänlig uppvärmning. Staffan Appelros håller med om resonemanget:

- ”Att öppna upp fjärrvärmenäten för konkurrens förbättrar för kunderna som därmed själva kan välja sin fjärrvärmeleverantör. Det leder till bättre priser och ökade möjligheter även för små fjärrvärmeproducenter att kunna konkurrera. För att vi ska kunna minska våra utsläpp av växthusgaser ytterligare behöver vi fler leverantörer av klimatvänlig energi, inte bara de etablerade jättarna på marknaden. Att E.ON själva förespråkar en sådan utveckling är förstås mycket glädjande.”

Intressant.se

Hur man skapar en storm i ett vattenglas

Under söndagen fick jag mig en snabblektion i hur ett mediadrev fungerar. När bomben slog ner om att jag som moderat riksdagsledamot skulle ha gjort ett utspel om att jag sökte – eller i den mildare varianten “öppnade för” – ett samarbete med Sverigedemokraterna i Malmö och Skåne tog det inte bara hela partiet på sängen utan var en minst lika stor överraskning för mig själv. Sanningen är nämligen den att det aldrig fanns något utspel och att jag aldrig i det här sammanhanget tagit ordet “samarbete” i min mun.

Det hela började med den serie artiklar som Sydsvenska Dagbladet skrivit för att titta närmare på partierna inför valet 2010. I samband med detta blev jag kontaktad av en journalist som frågade om hur jag såg på Sverigedemokraterna och på vilket sätt man bör förhålla sig till dem. Inte på en enda punkt avvek jag under det samtalet från den allmänna linje som Moderaterna i Malmö har fört fram och som även jag själv står för: Att det är helt otänkbart för mig att vi i Moderaterna styr eller på annat sätt formellt samarbetar med Sverigedemokraterna. Det jag framförde var endast att det är orimligt att låta bra politiska beslut falla enbart för att Sverigedemokraterna i just den frågan väljer att tycka likadant. Mer dramatiskt än så var det inte.

Någonstans på vägen, kanske på grund av ett så kallad olycksfall i arbetet, väljer journalisten att i texten beskriva vårt samtal med orden: “Riksdagsledamoten Staffan Appelros är inte helt främmande för ett samarbete med Sverigedemokraterna.” Problemet är bara att det lilla ord som skapat hela den mediastorm som nu råder, d v s “samarbete”, aldrig yttrades av mig under samtalet. Allt annat hade varit ytterst märkligt då blotta tanken på ett formellt samarbete med Sverigedemokraterna ter sig helt främmande för mig. Jag delar inte deras människosyn och det parti jag tillhör står för helt andra värden än de som Sverigedemokraterna representerar.

Men ett och annat har jag lärt mig idag. Jag har lärt mig att mediadrev är snabba och skoningslösa och att det första som ryker är sanningen. Sydsvenskans notis om det tilltänkta samarbetet spreds som en löpeld utan att någon tog kontakt med mig för att ta reda på vad jag egentligen hade sagt. Kanske ansåg man sig inte ha tid. Kanske ansåg man helt enkelt att det är synd att låta sanningen stå i vägen för en bra story.

Läs Sydsvenskans nya artikel som kommer med i papperstidningen imorgon.
Andra länkar som rör detta: Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter

Intressant.se

"Tog strid mot höga fjärrvärmeräkningar"

Med anledning av min medling med E.ON om fjärrvärmepriset intervjuades jag i Skånska Dagbladet i september. Intervjun publicerades på webben den 23/9 och fanns med i den tryckta upplagan dagen därpå. Här nedan finner du min egen bakgrund till vad som hände och vad jag och E.ON kom överens om. Se även mitt ytterligare artikel i Svensk Geoenergi och mitt debattinlägg från hösten 2008.

ooOoo

Kan även den enskilda konsumenten förmå att rubba en av landets verkliga jättar på energiområdet? Det återstår att se efter min nyss genomförda medling med E.ON om fjärrvärmepriset. Håller de vad de faktiskt lovat kan det innebära stora förbättringar för alla deras kunder och det ska bli intressant att se hur läget utvecklas.

Ett tidigare möte, den så kallade förhandlingen, hölls mellan mig och E.ON i höstas och slutade i oenighet på flera punkter. Det jag protesterade mot var dels den senaste höjningen av fjärrvärmepriset men framförallt sättet på vilket denna och de senaste årens höjningar skett. Informationen kring vilken del av priset som höjts – den fasta respektive den rörliga avgiften, har varit dåligt och underlaget för prissättningen likaså. E.ON använder sig av modell med alternativprissättning, man sneglar alltså på vad kostnaderna är för uppvärmning med bergvärme, pellets, olja eller el och sätter priset därefter, helt utan hänsyn till den faktiska produktionskostnaden. Den nuvarande modellen har använts sedan 2004 och min kritik har bestått i att E.ON väljer att lägga på 200% på priset på den värme som levereras från kommunens avfallsförbränningsföretag SYSAV. Samtidigt har den fasta kostnaden höjts med runt 8 % per år vilket innebär att den fasta kostnaden procentuellt sett ökar mer än den rörliga vilket gör det svårare och mindre intressant för konsumenten att minska energianvändningen för att spara pengar.

I mitten av juni mötte jag slutligen Fjärrvärmenämnden och E.ON för medling i det ärende jag drivit om fjärrvärmepriset i Malmö. När det gäller informationen till konsumenterna var E.ON mycket lyhörda för mina argument och lovade att redan i höst lämna en mer fullödig information, så att vi ser exakt hur priserna ändras. Den viktiga frågan om prissättningsmodellen var man däremot mindre angelägen att ändra. Då Fjärrvärmenämndens experter instämde i mina synpunkter blev dock E.ON även på denna punkt medgörliga och lovade att se över denna. Man inser nog att även den som har monopol bör agera på ett sätt som medborgare förstår och accepterar. Då E.ON på dessa två viktiga punkter lovade att genomföra förändringar förklarades medlingen avslutad och man konstaterade att parterna kommit överens.

Det skall nu bli spännande att följa E.ONs arbete mot större öppenhet och som man själv uttryckte det: ”att vinna tillbaka förtroendet”. Jag önskar verkligen E.ON lycka till med detta, till förmån för samtliga kunder. En stad med låga värmekostnader i bostäder och lokaler, där produktionskostnaden som i Malmö verkligen möjliggör detta, betyder mycket för stadens attraktionskraft och för de boendes villkor.

Intressant.se

Mina motioner 2009/2010

Följande riksdagsmotioner väckte jag under årets motionsperiod:

Privatkopieringsersättningen (2009/10:N372)
Här uppmanar jag regeringen att se över den gamla s.k. kassettskatten som alltid varit tveksam men som i och med teknikutvecklingen och IPRED helt spelat ut sin roll.

Sydostlänken (2009/10:T404)
Den här motionen väckte jag tillsammans med Gustav Nilsson (m) från Blekinge. Vi vill båda se en utbyggnad av Sydostlänken. 12 km järnväg behöver byggas för att ge västra Blekinge och angränsande delar av Skåne och Småland ett lyft.

Produktreglering av snus (2009/10:MJ355)
En bättre reglering av snuset med ordentlig deklaration av innehållet och marknadsföringen skulle inte bara vara ett lyft för folkhälsan utan även ge snuset möjligheter i resten av EU där synen på muntobak influeras av farligare varianter än det svenska snuset.

Finansiering av tunga fordons belastning på skånsk infrastruktur (2009/10:Sk452)
Skånska vägar belastas hårt av tung vägtrafik på genomfart från runtom i Europa. Det är ett perspektiv som måste beaktas vid nationella infrastruktursatsningar.

Ändringar i reglerna för beskattning av grön småskalig elenergi (2009/10:Sk376)
Uttagsbeskattningen på andelsägande i vindkraftskooperativ är ett hinder för en fortsatt vindkraftsutbyggnad i Sverige. En regeländring på området är något jag jobbat för länge och så även med den här motionen.

Nordpool och marknadspriset på el (2009/10:N305)
En motion som delvis är kopplad till den som nämns ovan. Jag menar att vi måste ha en mer modern bedömning av vad som utgör marknadspriset på el när alternativen för elproduktion blir fler och deras förutsättningar sinsemellan är så olika.

Nya regler för försäljning av el från mindre produktion (2009/10:N304)
I Sverige idag riskerar man att gå back på att sälja sitt överskott på småskaligt producerad miljövänlig el. Så ska det inte behöva vara. Tekniken med elmätare som går baklänges finns redan men behöver implementeras, tillsammans med nya, vettiga regler!

Rosengård (2009/10:A331)
Skriven av undertecknad med stöd av övriga moderata ledamöter från Skåne. Vi vill att situationen i Rosengård och andra utanförskapsområden får en högre prioritet på den nationella agendan.

Intressant.se

EU bör göra mer för säkrare mat

Igår på Svt Opinion skrev jag och Anna Maria Corazza Bildt, kandidat till Europaparlamentet, om vad vi vill göra i Riksdagen respektive Europaparlamentet för att trygga valet för matkonsumenten och verka för bättre märkning. Du kan läsa vårt inlägg på Svt Opinions hemsida.


Läs även andra bloggares åsikter om livsmedel, europaparlamentet, miljö, EU, Anna Maria Corazza Bildt Pingad på: Intressant.se

Inget intresse från föräldrarna - Malmö - Sydsvenskan - Nyheter dygnet runt

Inget intresse från föräldrarna - Malmö - Sydsvenskan - Nyheter dygnet runt

Ungdomsgängen i Rosengård

Det krävs krafttag för att möta problemen i Rosengård. Polis och räddningspersonal måste kunna röra sig fritt och den utbredda kriminaliteten måste ner. Problemen rör dessutom inte enbart den höga brottsligheten, som bara tycks bli värre, utan det finns även sociala problem som ingen hittills tyckts rå på.

Men i allt detta är det lätt att glömma bort att i Rosengård bor alldeles vanliga människor med alldeles vanliga drömmar. Vi måste utgå ifrån att de boende i Rosengård, precis som människor överallt annars, vill vara med och skapa trygghet och en bra uppväxtmiljö för sina barn. Det ställer krav på ett ökat engagemang. Samtidigt som lokala myndigheter och deras företrädare måste ta sitt ansvar för att föra en bättre dialog med människorna i Rosengård och skapa varaktiga förtroenden är det dags att vi börjar förvänta oss av dem som bor där att de kan och vill bidra aktivt till att skapa ett bättre och tryggare Rosengård.

Parallellt med den mycket positiva gemenskap med sina grannar och landsmän som många av Rosengårdsborna känner finns en risk att man håller de som begår brott om ryggen eller vänder bort blicken. Att göra det är absolut förödande. Föräldrar måste våga ställa högre krav på sina barn som börjar halka snett, och få samhällets stöd att göra det. Religiösa företrädare måste ta ställning och vara goda föredömen och föreningsledare och andra personer med inflytande och förtroende måste tydligt markera när brott begås. Så här kan det inte fortsätta, Rosengård kan bättre.

När man talar om problemen är det lätt att fastna i föreställningen om att inget går att göra och att det är lika bra att kasta in handduken med en gång. Eller också kan man göra som socialdemokraterna så ofta gör, satsa pengar till höger och vänster till liten nytta och med få krav på resultat. Ofta verkar det ske enligt det engelska uttrycket ”look busy, do nothing”. Jag tycker inte att man ska ge upp. Men jag vill inte heller se den slapphänthet som socialdemokraterna hittills visat. Alla parter måste ta sitt ansvar men framförallt måste de som bor i Rosengård ta större ansvar för sin stadsdel. Stora och viktiga förändringar kan inte beslutas fram utan måste komma från människor själva.

Staffan Appelros (m)
Riksdagsledamot

Läs även andra bloggares åsikter om Rosengård, integration, lag och rätt, Malmö, ungdomsgäng

Intressant.se

Är det inte hög tid att avskaffa kassettskatten?

Visste du att du varje gång du köper en DVD-skiva för datalagring betalar en dold avgift på nästan fem kronor? Och att de pengar du betalar går till organisationer som företräder upphovsmän och skapande konstnärer? Avgiften är fast och gäller helt oavsett vad du tänkt använda skivan till. För de av oss som tycker att det är en bra idé att göra en säkerhetskopia av dokument på datorn eller spara familjens semesterbilder verkar det helt absurt att betala en avgift till en anonym upphovsman för något vi skapat helt själva. Men precis så går det faktiskt till.

Kassettskatten, eller kassettersättningen, går numera under benämningen privatkopierings-ersättning och omfattar många olika slags lagringsmedia, dock ej vanliga datorer vilket gör situationen ännu mer underlig. För många produkter är avgiften dessutom mycket hög. För en mp3-spelare ligger den på 3,50 kronor per GB och för andra produkter med inbyggt minne som exempelvis inspelningsbara digitalboxar hamnar avgiften på flera hundra kronor.

Kassettersättningen var problematisk redan när den infördes. I svensk upphovrättslagstiftning står det uttryckligen att man får kopiera lovligen tillgänliggjort material för privat bruk. Att avgiftsbelägga den rätten verkar i sammanhanget ytterst märkligt. Det finns ju heller ingen garanti för att de pengar som betalas i ersättning verkligen når den eller de personer vars verk sparats. De medlemsorganisationer som ingår i Copyswede, den aktör som administrerar privatkopieringsersättningen, är ju svenska organisationer. Vad händer om man spelar in en låt av Britney Spears som spelas i Sveriges Radio? För detta har man då betalat en avgift som Britney Spears aldrig lär se röken av.

Vid sidan av att privatkopieringsersättningen slår snett, inte är teknikneutral och dessutom till sin natur är ologisk och mest liknar en sorts förklädd kulturskatt är den principiellt förkastlig. Att betala extra för sin inspelningsbara DVD-skiva för att den skulle kunna användas för att spara upphovsrättskyddade verk är som att betala i förväg till brottsofferfonden när man köper en kniv för att man skulle kunna skada någon med den. Samtidigt är det stora summor vi talar om. Totalt under 2000-talet uppgår intäkterna till över en miljard kronor med kraftigt ökade belopp under de senaste åren.

Att ta betalt av människor för att de skulle kunna använda en produkt till att lagligen spara ett exemplar av ett skyddat verk som de redan betalat för, via exempelvis TV-licensen, är cyniskt. Att ta betalt för att de skulle kunna spara ett skyddat verk de kommit över genom exempelvis fildelning är direkt ohederligt. Det den ena handen förbjuder slår den andra mynt av. Alla vi som köper DVD-skivor för att spela in videofilm av familjens solsemester är förstås bara lurade.

Det är dags att privatkopieringsersättningen avskaffas och jag kommer att lägga en motion om detta i Riksdagen till hösten. Antalet motioner från enskilda riksdagsledamöter som klubbas igenom är som regel få men det är ett av många sätt att lyfta frågan.

***

Det PM som jag beställde från Riksdagens utredningstjänst, där jag bad dem titta närmare på hur "kassettskatten" ser ut idag, kan du läsa här.

För information om Copyswede och TV-licensen, se även Karl Sigfrids (m) inlägg på Expressens debattsida.

Läs även andra bloggares åsikter om ACTA, IPRED, fildelning, integritet, konsumentfrågor, lag och rätt, valfrihet

Intressant.se